Ernie, nu när du har flugit till Din Himmel, och sitter och tittar ner, ska Du veta att Du saknas så oändligt mycket. Både av mig, och av alla andra, vilka fått förmånen att lära känna Dig och glädjas av Dig.
Vi alla saknar: Din trofasta tillgivenhet, Din vänskap. Ditt "busande", Dina upptåg. Ditt lugn.
Det känns svårt att aldrig mer får höra: Ditt glada, friska "Gomorron", flera gånger varje morgon. Ditt "Hej då", då jag gick ut, vilket även betydde att Du ville att jag skulle komma till Dig. Ditt "God dag, God dag" när jag kom hem, värmde alltid så välkomnande. Ditt "Sov Gott", som Du viskade sedan jag sagt "God Natt" på kvällarna värmde själen. Dessutom allt annat du ofta pratade med mig om.
Det är svårt att inte längre få: Höra Ditt belåtna knäppande med näbben på kvällarna innan läggdags. Få ha Dig sittande på min (vänstra) axel. Få vara med Dig.
Ingen visste hur svårt sjuk Du var. Du visade ju inget förrän strax innan slutet. Jag vet att Du inte ville att jag skulle veta. Istället visade Du, om möjligt, ännu mera godhet och tillgivenhet under de sista veckorna. Ernie, Du ska veta, och jag tror att du vet, att saknaden av Dig är enorm.
"Hej då" och tills vi ses igen, "sov gott".
Du Min allra, allra bäste vän.
Din vän Lasse
|
|