Fotograf och fd ägare: Charlotte
Nu har den siste mohikanen lämnat in stridsyxan och vilar uppe på kullen i skogen med utsikt över sitt älskade Fyledalen, där han föddes och spenderade sin bästa tid och som han aldrig behövde lämna.
För en tid sen skickade jag in ett minne av hans bror Rico och han var en fighter men Memo var ett strå vassare, han blev 8 år.
Han överlevde sina tre brödrar, föräldrar, halvsyskon, han var minst i kullen och ingen visste om han skulle klara sig men det gjorde han. Han som sin bror lämnar nu djupa sår i mig och jag saknar er jättemycket.
Memo du fick mig alltid att skratta, den gången du fick fnatt och sprang två varv i buren och skulle hoppa upp på ditt hustak (som inte var särskilt högt), men du hade för hög fart så du landar på taket och kanar av det, mer snopen min får man leta efter.
Du var mega sött med din vita under läpp. Men det bästa var när du skulle kela och kröp upp och la dig vid halsen och skulle berätta vad du hade haft för dig på dagen.
"En sorg så tung och jobbig, du gav mig då du lämnade mig. Men även en lättnad ty nu fick du ro och allt ont var borta. Jag undrar, vad gör du nu?
Du leker säkerligen med din bror ty paradiset kommer till oss alla. Jag ser tillbaks på de stunder du har givit mig, du följde mig tapper i åtta år utan att vika en tum.
Oh tappre Memo värmen kommer tillbaka till mitt hjärta så fort jag tänker på alla bus du har gjort.
Tack för den tid jag fick av dig den ska jag vårda ömt."
I våra hjärtan kommer vi att vård ditt minne.
Vi tackar dig för tiden du gav oss Memo.
Lotta, Niklas, Claes, Maggan och alla dom andra
|
|