Sippa, min sockerpulla, mitt älskade mjukdjur, min alltid så "smajlande" älskling, nu finns du inte längre på denna jord. Kan inte fatta det, du som skulle bli så gammal, fick inte ens bli tio år men du blev hastigt sjuk. Imorgon kommer jag att åka hem och då kommer inte tre glada taxar att möta mig i hallen, utan bara dina två kompisar, Adina och Tanja. Då först kommer jag verkligen fatta att du inte finns med oss längre.
Sippa, mitt mjukdjur, du sov ofta hos mig, kurade ihop dig alldeles intill mig. När jag tittade på tv, låg du ihopkurad som en kringla i mitt knä. När du blev glad eller ville fjäska, visade du alltid ditt "smajl". Hur arg man än var, kunde man inte låta bli att le åt dig då. Du var så mjuk och go, så len, och vilken len mage du hade, nästan helt kal. Och din "u-vanliga" tunga, du hade alltid yttersta tungspetsen utanför munnen.
Sippa, du tröstade mig när jag var ledsen, när jag var glad, busade vi och du skumpade runt och krumbuktade. Jag lät dig tom bita i mig och mina kläder, för du bet aldrig hårt och slutade alltid när jag sa till. Tårarna rinner ner för mina kinder, kan helt enkelt inte förstå.
Hoppas du har det bra där på andra sidan regnbågen. Där är det aldrig kallt och blött, där skiner alltid solen, så du kan ligga på rygg och sola. Där kan du äta hur mycket leverpastej som helst, jaga katter och vilt hela dagen i ända. Där blir du aldrig gammal och sjuk, inte känna smärta.
Vi kommer alla dit en dag och då kan vi alla vara tillsammans igen, och du kan då igen få leka med din moster Adina och Tanja. Kommer aldrig att glömma dig, du var så speciell, en verklig personlighet.
Saknad av Lill-matte Jessica, men även resten av familjen, Elisabeth, Kalle, Bosse, Adina och Tanja
|
|